dadevil

Den 14 juli drog det igång med förvärkar. På kvällen där var de 2-4 min emellan och då åkte vi in. Ta Citodon sa de och vi var öppna 1,5 cm. lagom kul.... värkarna var inte lika täta under natten sen på onsdagen drog det igång igen.... Fram på kvällen hjälpte inget så det var att åka till förlossningen igen... Vi sov på patienthotellet ifall ngt skulle ske, men blev åter en natt utan sömn, tabletterna hjälpte jhu inte, fram på morgonen var värkarna svagare igen och vi åkte hem... Tog vägen förbi Annika, Magnus och Melwin. Hade väl värkar var 20-30 min... långdraget och segt, svårt att sitta, stå och ligga. Fanns ju ingen ställning som var skön.
Men jag trodde fortfarande inte att det var på gång utan att det skulle bli igångsättning, så jag ringde BM och hon bokade en tid på spec. mödravården åt mig. Men hon sa att "det kommer nog snart Lina" Jag gav mig inte, jag trodde inte på det.

Natten mellan torsdag och fredag var... Inte alls rolig, inget hjälpte, jag knapra Panocod, hade värmedyna, vandrade, prövade olika liggställningar, duschade, tillslut gick det inte längre, trots att värkarna inte var särskilt täta. 10-20 min mellan varje. ringde och pratade med förlossningen och hon sa åt mig att vi skulle stanna hemma. Tant tänkte jag och gick väl med på det då. Två tiimmar senare stod inte Simon ut längre utan då sa han till mig att "NU ÅKER VI!"
Då ringde jag till förlossningen och sa till henne att nu kommer vi och så lade jag på. Vi kom in vid sextiden på morgonen, det blev byte av personal, tack och lov. Jag poängterade för BM som vi fick att om hon skulle vara likadan som den i telefonen så ville jag inte ha henne. GBS visste de inte om förens vi sa något. Dåligt pålästa var de helt klart.
Ctg kurvan lyckades vi med efter lite bök, jag kunde inte ligga ner, fick stå upp och då tog den inte riktigt.
Fick lustgas direkt. Mitt bltr var uppe på 175 och tempen låg på närmare 40 grader.
Så fort jag fick smärtlindring gick det ner. 
Efter det fick jag bada och tog lavemang. Lyckades väl inte så bra med lavemanget men vad sjutton det var itne hela världen. Badet och lustgasen gjorde mig riktigt hög och vissa tillfällen vet jag inget om, men jag drog några "bra" skämt, lyckades även svimma, lr "däcka" av i badet ngn gång. Men jag slapp jhu ha ont.  :)

När jag hade öppnat mig nio centimeter så ville jag ha EDA, men det var jhu ingen ide då, och jag är glad för det i dagens läge kan jag säga. För det ville jag inte ha egentligen, bara just då.
Jag fick kvaddlar istället och gud vad underbart det är. JAg fattar inte varför folk är så rädda, de ger dem när man har en värk, det bränner till och sen är smärtan borta, man får endast ett LITET LITET blåmärke efteråt.
Sen när det inte var långt kvar då ville jag att de skulle ta fram sugklockan för då vill jag inte vara med längre. Men efter krystvärkar i 49 minuter kom våran lilla Prins Emil. Gud vad skönt. Men frågan är om jag skulle göra om det...



Sen var det moderkakans tur. Ja, för att göra det lite kortare nu så, det blev operation med stor blodförlust. Men nu mår vi bra. det och BB tiden får ni reda på mer om senare...

Nu ska jag mata lillkillen sedan ta en promenad med våran snygga barnvagn :)

Puss på er